Har ni någon gång känt er osynliga?

Kommer inte åka till grönfjäll, glömde helt bort att mina knän inte kommer orka det, om det bara var senare hade jag kunnat fara, för då hade jag kunnat träna upp knäna, men nu är det inte så.


Har ni någon gång känt er osynliga?

kanske konstig fråga, men jag brukar känna mig väldigt osynlig väldigt ofta. Som om man inte finns där.
För mig är det jobbigt, för alla är det jobbigt. Man vet inte hur man ska vara för att känna sig synlig igen.
Man vet inte om det inte är tänkt (när de gör så att man känner sig osynlig), eller om de som gör så att man känner sig osynlig inte gillar en.
Så är det för mig i alla fall. Jag vet att mina kompisar gillar mig, de säger det ofta. Men ändå gör de så att jag känner mig osynlig. Jag kan kanske komma bakom dem när vi går. Jag skulle kunna gå därifrån, de skulle aldrig märka något. '(de skulle märka något när jag inte har varit där på ett tag.)
Man kan sitta och äta med dem, sen går de bara. Som om man inte sitter där.
Jag känner mig ofta osynlig.   Man bråkar mycket.   Man blir ledsen och allt blir kaos.
Men mina kompisar gör det inte med mening. De tänker inte på det. Jag har berättat hur jag känner mig.
De bryr sig men jag blir ändå ledsen. De försöker verkligen för min skull. Jag är glad för det.

Jag blir galen ibland när det blir så, för då säger de alltid. Oj jag tänkte inte på det.
Då tänker jag alltid. Vet de inte vad de gör? vet de inte om de lämnar någon ensam?
Ser de inte att de gör någon ledsen?

Jag har blivit sårad många gånger i mitt liv. Det enda jag vill är att ha någon kompis som inte gör livet ännu svårare.
Men jag älskar mina kompisar. Vi kan bråka väldigt ofta, men jag älskar dem ändå. När det händer något, står det alltid på min sida. De stöttar mig varje gång. 
Vi är väldigt envisa. Det är en dålig sak i vissa ställen. tillexempel när vi ska diskutera. Ingen ger upp och då känner sig någon obetrodd och det är oftast jag då. För alla är alltid på min kompis sida och nästan aldrig på min.

Kanske inte så roligt att läsa allt det här. Men för mig är det väldigt skönt att få skriva ut allt. Hur man känner sig osv.

Ha det bra allihop.

(och Jossan om du läser detta, så vill jag bara att du ska veta att jag blev lite besviken på dig idag, men det är över.
hoppas du läser det här någon gång och inte försent)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0