Emma

Tre dagar kvar, sedan är det skolavslutning. Jag har längtat så mycket till sommarlovet. Då man slipper skolan, då man kan bada, åka ner till småland göra så mycket mer. Än att stressa med skolarbeten. Tiden går så fort. Ibland önskar jag att vi kunde spola tillbaka tiden lite. Kanske inte så mycket, men så att man kan vara med kompisarna mycket längre. Jag kan ju vara med Jossan och Linnéa under sommarlovet, men med Linn blir det lite svårare. Hon flyttar ju.
Henne kommer jag inte kunna träffa så mycket mer. Vill vara med de 3 tjejerna så mycket som möjligt nu på slutet.

jag tycker att det är riktigt synd att du ska flytta Linn. Jag tror att alla tycker det, men jag hoppas verkligen att vi inte tappar kontakten sedan.

måndag och tisdag blir det att träna och spela upp revyn och på Onsdag blir det städning och göra något kul med "klassen".

Kommer inte åka till grönfjäll, glömde helt bort att mina knän inte kommer orka det, om det bara var senare hade jag kunnat fara, för då hade jag kunnat träna upp knäna, men nu är det inte så.


Har ni någon gång känt er osynliga?

kanske konstig fråga, men jag brukar känna mig väldigt osynlig väldigt ofta. Som om man inte finns där.
För mig är det jobbigt, för alla är det jobbigt. Man vet inte hur man ska vara för att känna sig synlig igen.
Man vet inte om det inte är tänkt (när de gör så att man känner sig osynlig), eller om de som gör så att man känner sig osynlig inte gillar en.
Så är det för mig i alla fall. Jag vet att mina kompisar gillar mig, de säger det ofta. Men ändå gör de så att jag känner mig osynlig. Jag kan kanske komma bakom dem när vi går. Jag skulle kunna gå därifrån, de skulle aldrig märka något. '(de skulle märka något när jag inte har varit där på ett tag.)
Man kan sitta och äta med dem, sen går de bara. Som om man inte sitter där.

Men mina kompisar gör det inte med mening. De tänker inte på det. Jag har berättat hur jag känner mig.
De bryr sig men jag blir ändå ledsen. De försöker verkligen för min skull. Jag är glad för det.

Jag blir galen ibland när det blir så, för då säger de alltid. Oj jag tänkte inte på det.
Då tänker jag alltid. Vet de inte vad de gör? vet de inte om de lämnar någon ensam?
Ser de inte att de gör någon ledsen?

Jag har blivit sårad många gånger i mitt liv. Det enda jag vill är att ha någon kompis som inte gör livet ännu svårare.
Men jag älskar mina kompisar. Vi kan bråka väldigt ofta, men jag älskar dem ändå. När det händer något, står det alltid på min sida. De stöttar mig varje gång. 
Vi är väldigt envisa. Det är en dålig sak i vissa ställen. tillexempel när vi ska diskutera. Ingen ger upp och då känner sig någon obetrodd och det är oftast jag då. För alla är alltid på min kompis sida och nästan aldrig på min.

Kanske inte så roligt att läsa allt det här. Men för mig är det väldigt skönt att få skriva ut allt. Hur man känner sig osv.

Ha det bra allihop.

(och Jossan om du läser detta, så vill jag bara att du ska veta att jag blev lite besviken på dig idag, men det är över.
hoppas du läser det här någon gång och inte försent)

Nu är det bara 5 dagar kvar i skolan!! Sen slutar jag 9:an!! Längtar så otroligt mycket.
Är så nervös över mina betyg!

Kan ni som läser detta hjälpa mig med en sak?
Mina kompisar och jag hade tänkt åka till grönfjäll, eller cykla och åka buss. Om jag får, så ska jag åka.
Men jag vet inte om jag är så taggad inför det längre, men jag vill ju inte säga till mina kompisar att jag inte vill, för jag tror att det skulle bli roligt. Har ingen aning vad jag ska göra. Jag orkar inte fråga min mamma om jag inte vill, dock så glömmer jag bort det hela tiden ändå. Det är ju kanske sista gången jag kan träffa Linn tillsammans med de andra tjejerna innan hon flyttar också.  Vad ska jag göra??

Om någon av ni tjejer läser det här, hoppas jag att ni inte blir besvikna eller så.